För två årsen, några dagar innan skolavsutningen, skjutsade mamma ut mig till min ridklubb där jag skulle hjälpa till med en lokal ponnyhopp tävling.

Jag fick jobba i insläppet till framridningen (Hålla koll så att det var max fem där inne och se till så att någon inte gick före ett annat ekipage m.m) och det var när jag stog där och ropade upp olika ryttares och hästars namn så jag hajade till av igenkännande.

Jag vill inte skriva Daltons ägares namn så vi kallar henne bara Ägaren.

När jag stog där och läste Ägarens namn tillsammans med Daltons så kom jag plötsligt ihåg varifrån jag kände igen henne.

Långt tillbaka, under mitt andra år på ridskolan hade vi ridit i samma grupp!

Jag hade aldrig riktigt pratat med henne och sedan hade hon fått en egen liten shettis och slutat och jag måste glömt henne efter alla år.

Men vi båda tittade på varandra när hon red in på sin bruna C-ponny, men jag vet inte om hon kände igen mig.

Under ett dagsridläger, lite längre in på sommarlovet hade min ridlärare frågat mig om jag kom ihåg Ägaren, och när mamma kom för att hämta mig, pratade min ridläre ganska länge med henne.

Senare frågade mamma samma fråga och jag frågad såklart varför hon undrade. Hade det hänt Ägaren något?

Och tydligen hade Ägren problem, problem med tid eftersom hennes föräldrar nygligen skilt sig. Och Ägaren behövde en medryttare på sin C-ponny Dalton, och min ridlärare hade föreslagit mig.

Efter långa samtal, med både negativa och posetiva argument bestämde vi oss för att prova ett halvår med att rida Dalton tre gånger i veckan och träna privat för min ridlärare varje tisdag.

Jag var i himmelriket! En (nästan) egen häst! Och jag skulle äntligen få lämna ridskolans trötta gamla ponnyer.

Första gången jag pratade med Ägaren och faktiskt såg Dalton "på riktigt" var på nästa lokala hopptävling, på min födelsedag.

Jag fick stå och försiktigt klappa Dalton medans Ägaren stressade omkring som man brukar för start.

Men sedan fick jag stå vid staketet och efter ritten (Två Clear-Round) så lastades Dalton och de åkte hem så någon vidare uppfattning fick jag inte om honom, mer än att han hade väldigt ljusa ögon som inte såg så mysiga ut...

  Den första bilden på mig och Dalton för nästan exakt två årsen <3

Forts följer...

//Annie

(Måste fixa en signaturgrej som alla andra har...)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ranneth gillade Felicia bäst men jag hade inget imom honom, klickade bara lite mer med Randor. I alla fall så var Ranneth den mest känsliga på skänkeln och han hade även mest gnista och bus i sig. Men samma sak som med Randor, Ranneth behöver m...

Randor var min favorit av dem här fyra! Han är väldigt ung och oskyldig på något sätt, plus att han var supergosig och charmig i boxen! Både jag och Felicia kunde knappt slita oss från honom när vi stod på marken!  Men på ryggen blev det lite ...

Min kompis Julia Björstrand kvalade till SM i lördags och jag vill bara gratta henne, är jättestolt över dig!     Hennes Ponny, Poetic Star      ...

  Det var lite sorgligt att se den här unga ponnyn så trött. Det var som om han gett upp livet totalt och bara följde med. Stod och sov tungt i boxen och orkade knappt lyfta hovarna när vi skulle kratsa och ridningen var det som att sitta på e...

  Godmodig? Ja Väl utbildad? Som vilken ponny som helst Gör det man ber om? Nej Ger inte bort sig? Ja Snäll i stall och hage? Ja, står mest och sover Kan han gå ensam? Nej   Den här killen liknade Dalton så mycket i beteendet att jag...