Ägaren hade varit för stor Dalton länge nu, faktiskt så märktes det redan första hösten och när vi började närma oss vår andra vår tillsammans och Dalton och jag verkligen växt ihop och han inte hade gjort något på flera månader släpptes bomben ovanpå mig. Dalton skulle säljas!

Jag ville gråta, skrika, böna och be Ägaren om att inte göra det men jag förstod att det inte hjälpte, Ägaren kunde inte längre hoppa Dalton pågrund av längden och vikten och snart skulle hon inte kunna rida alls utan att påverka Dalles rygg, och i längden var det ju hennes häst men vi kunde få köpa honom billigt.

Men så fort vi fick erbjudandet så visste jag att min och Daltons tid var över.

Han hade gett mig så mycket och anledningen till att det gick så bra nu var för att jag hade vunnit över honom, det var slut, inget mer skulle hända, jag skulle inte lära mig mycket mer på honom.

Och jag ville lära mig, jag ville utvecklas, jag ville en dag ut på tävlingsbanorna, och det skulle aldrig hända med Dalton.

Så vi tackade nej och Dalle hamnade på Hästnet, i tron om att det skulle ta månader innan han blev såld, det hade ju tagit mig ett år att börja gilla honom och Ägaren hade också haft problem i början men vi hade fel.

Redan några veckor efter att annonsen lagts ut så kom det en liten tjej med sin mamma och provred.

Jag fick aldrig träffa henne, vilket jag ångrar nu, men hon kom tillbaka ofta och red och tränade till och med för min tränare en gång.

Jag vägrade inse när mamma sa att Dalton var såld och skulle åka lagom till sommarbetet, jag kunde inte gråta, inte reagera alls, vad skulle det tjäna till?

Sista dagen med Dalton var precis som vanligt, lite mer gos i stallet bara.

Och jag minns faktiskt inte riktigt vad jag gjorde efter att jag hoppat av honom för sista gången, jag har väl förträngt det antar jag.

Men på vägen hem grät jag för första gången, och jag grät mycket och länge, tills allt var ute, och har inte gråtit för Dalle sedan dess, inte tittat tillbaka.

För om jag gör det vet jag att jag inte kommer kunna titta framåt igen....

  Den sista bilden jag tog på Dalton </3

Loved you once

Love you still

Always have

Always will

Den allra första Hot or Not görs på bloggen http://jumpingforlife.blogg.se/

Header: Har alltid varit svag för grön så från min sida är det ett mycket bra färgval men själva headern känns lite tom, kanske en eller två bilder till på dig och Pearl skulle göra det lite intressantare, men jag vill fortfarande läsa vidare - Hot!

Innehåll: Det är roligt att läsa och du har en jättefin häst och det är kul att ni satsar! Det är inte så mycket om utrustning men kanske är du inte intresserad av det (?) Det är ungefär två eller ett inlägg var dag, kanske göra lite mer update för mer besökare. Men i övrigt är det inget att klaga på - Hot!

Andra bilder: Jättefina hoppbilder och du vågar även lägga ut när det inte går lika bra, vilket betyder att du bjuder på dig själv och det är roligt att se! Det är varierande kvalité på bilderna men hoppbilderna är jättefina.

Jag förstår att du driver en hoppblogg men några fler bilder när du även rider dressyr vore roligt - Mellan!

Övrigt: En jättehärlig blogg för övrigt, kollade bara på första sidan men det jag såg, gillade jag! Ta gärna det av mina tips och fortsätt i samma spår!

Helhet: Hot!

Kommentera inlägget under om du också vill vara med! :D

//Annie