Ranneth gillade Felicia bäst men jag hade inget imom honom, klickade bara lite mer med Randor.

I alla fall så var Ranneth den mest känsliga på skänkeln och han hade även mest gnista och bus i sig.

Men samma sak som med Randor, Ranneth behöver mycket utbildning och jag kan inte lära honom allt han behöver veta.

Randor var min favorit av dem här fyra!

Han är väldigt ung och oskyldig på något sätt, plus att han var supergosig och charmig i boxen! Både jag och Felicia kunde knappt slita oss från honom när vi stod på marken! 

Men på ryggen blev det lite klumpigt och många missförstånd då jag inte är van vid att rida så oerfarna ponnys och han inte förstod mig även om jag överdrev mina hjälper.

Jag skulle inte ha något emot att hyra Randor men jag har inte hjärta till det då han förtjänar någon som kan utbilda honom vidare, och jag har långt kvar innan jag kan börja tänka i dem banorna.

Min kompis Julia Björstrand kvalade till SM i lördags och jag vill bara gratta henne, är jättestolt över dig!

  Hennes Ponny, Poetic Star

Det var lite sorgligt att se den här unga ponnyn så trött.

Det var som om han gett upp livet totalt och bara följde med.

Stod och sov tungt i boxen och orkade knappt lyfta hovarna när vi skulle kratsa och ridningen var det som att sitta på en lat robot.

Med slöa rörelser och några suckar gjorde han det vi bad honom om, inte för att han jobbade precis, han gick bara rakt fram och svängde när vi sa att han skulle göra det, han verkade inte märka att vi försökte ställa honom eller få honom tugga på bettet.

Vet inte om han är sönderriden eller något men det var tråkigt och man blev ledsen att se att han livsgnista var borta.

Så Felicia och jag red inte särskilt länge någon av oss innan vi insåg att vi aldrig skulle lära oss gilla Asmer  

Godmodig? Ja

Väl utbildad? Som vilken ponny som helst

Gör det man ber om? Nej

Ger inte bort sig? Ja

Snäll i stall och hage? Ja, står mest och sover

Kan han gå ensam? Nej

Den här killen liknade Dalton så mycket i beteendet att jag näsan ville hoppa av direkt, jag hade ju inte köpt Dalton av en anledning.

För det första är han lat, för det andra så ska han hela tiden gå med nosen i hästens framförs svans (precis som många ridskolenhästar) och för det tredje var han så envis att det inte var roligt efter en stund, man blev bara sur och trött.

Så varken jag eller Felicia var särskilt intresserade.