Bara för att jag fick besöksrekord idag!  

Gracelin Sparrow

Har äntligen tagit mig i kragen och laddat hem ett ordenligt redigeringspogram, har kört med piknic sedan tidernas begynnelse.

Så idag har jag pysslat med Picasa ett tag och bland annat gjort en ny header, även om jag var tvungen att blanda in piknic med texten ^^

I alla fall här kommer en bild som jag fixat till med hjälp av Picasa plus att jag har jobbat på en copyright stämpel ;)

Jag har ridit i tio år nu, men fortfarande har jag ett väldigt dåligt självförtroende angående min ridning.

Jag har märkt att marioteten av hästmänniskor väldigt gärna ger råd vare sig man vill det eller inte, vissa trycker till och med ner andra ryttare på ett ganska aggressivt sätt.

Folk som ridit hälften så länge som jag har berättat att jag sitter fel, har skänklarna i fel vinkel eller tummen 2 millimeter för långt åt vänster i mitt tygeltag, och jag har aldrig vågat säga ifrån utan till och med tackat för något som inte hjälper mig alls och fått dem här ryttarna att tro att dem är ännu viktigare.

Nu när jag letar häst och det står i annonsen att ponnyn i fråga kräver en erfaren ryttare slår jag bort tanken att jag någonsin skulle kunna rida den, för i mina ögon är jag inte alls erfaren, inte ens efter tio år!

Jag vet att jag har väldigt dåligt självförtroende, jag vill aldrig hjälpa någon om inte personen frågar mig, för tänk om jag har fel? Vad ska folk tro om mig då?

Är det bara jag som känner så här? Är det bara jag som inte vågar  utala särskilt om något som har om tekniken av ridningen att göra?

Kommentera ;)

Ägaren hade varit för stor Dalton länge nu, faktiskt så märktes det redan första hösten och när vi började närma oss vår andra vår tillsammans och Dalton och jag verkligen växt ihop och han inte hade gjort något på flera månader släpptes bomben ovanpå mig. Dalton skulle säljas!

Jag ville gråta, skrika, böna och be Ägaren om att inte göra det men jag förstod att det inte hjälpte, Ägaren kunde inte längre hoppa Dalton pågrund av längden och vikten och snart skulle hon inte kunna rida alls utan att påverka Dalles rygg, och i längden var det ju hennes häst men vi kunde få köpa honom billigt.

Men så fort vi fick erbjudandet så visste jag att min och Daltons tid var över.

Han hade gett mig så mycket och anledningen till att det gick så bra nu var för att jag hade vunnit över honom, det var slut, inget mer skulle hända, jag skulle inte lära mig mycket mer på honom.

Och jag ville lära mig, jag ville utvecklas, jag ville en dag ut på tävlingsbanorna, och det skulle aldrig hända med Dalton.

Så vi tackade nej och Dalle hamnade på Hästnet, i tron om att det skulle ta månader innan han blev såld, det hade ju tagit mig ett år att börja gilla honom och Ägaren hade också haft problem i början men vi hade fel.

Redan några veckor efter att annonsen lagts ut så kom det en liten tjej med sin mamma och provred.

Jag fick aldrig träffa henne, vilket jag ångrar nu, men hon kom tillbaka ofta och red och tränade till och med för min tränare en gång.

Jag vägrade inse när mamma sa att Dalton var såld och skulle åka lagom till sommarbetet, jag kunde inte gråta, inte reagera alls, vad skulle det tjäna till?

Sista dagen med Dalton var precis som vanligt, lite mer gos i stallet bara.

Och jag minns faktiskt inte riktigt vad jag gjorde efter att jag hoppat av honom för sista gången, jag har väl förträngt det antar jag.

Men på vägen hem grät jag för första gången, och jag grät mycket och länge, tills allt var ute, och har inte gråtit för Dalle sedan dess, inte tittat tillbaka.

För om jag gör det vet jag att jag inte kommer kunna titta framåt igen....

  Den sista bilden jag tog på Dalton </3

Loved you once

Love you still

Always have

Always will

Den allra första Hot or Not görs på bloggen http://jumpingforlife.blogg.se/

Header: Har alltid varit svag för grön så från min sida är det ett mycket bra färgval men själva headern känns lite tom, kanske en eller två bilder till på dig och Pearl skulle göra det lite intressantare, men jag vill fortfarande läsa vidare - Hot!

Innehåll: Det är roligt att läsa och du har en jättefin häst och det är kul att ni satsar! Det är inte så mycket om utrustning men kanske är du inte intresserad av det (?) Det är ungefär två eller ett inlägg var dag, kanske göra lite mer update för mer besökare. Men i övrigt är det inget att klaga på - Hot!

Andra bilder: Jättefina hoppbilder och du vågar även lägga ut när det inte går lika bra, vilket betyder att du bjuder på dig själv och det är roligt att se! Det är varierande kvalité på bilderna men hoppbilderna är jättefina.

Jag förstår att du driver en hoppblogg men några fler bilder när du även rider dressyr vore roligt - Mellan!

Övrigt: En jättehärlig blogg för övrigt, kollade bara på första sidan men det jag såg, gillade jag! Ta gärna det av mina tips och fortsätt i samma spår!

Helhet: Hot!

Kommentera inlägget under om du också vill vara med! :D

//Annie

En liten idé slog mig nyss :D

Tänkte att om folk är villiga så kan jag hotta eller notta andras hästbloggar, ge lite konstruktiv kritik plus att bloggen ifråga blir länkad

Så en blogg blir länkad och jag får mer besökare, win/win ^^

Så här hade jag tänkt mallen:

Header: Är den fin? Bra kvalité på bilderna? Få den en att vilja läsa bloggen?

Innehåll: Är det växlande innerhåll? Är det väl skrivet? Är det roligt att läsa?

Andra bilder: Hur är dem övriga bilderna i bloggen?

Övrigt: Annar intryck av bloggen

Så vad tycker ni? Om ni är intresserade kan ni väl kommentera eller skicka PM på min dayview: @Stopandstare

Det måste vara en hästblogg och ni måste kunna ta kritik ;)

//Annie

Min allra första "tävling" var en klubbtävling min ridförening höll en molnig morgon (Minns inte om det var molnigt, låter bara bättre ;D)
Jag hade ridit i ett halvår kanske och jag skulle hoppa en bana på fem hinder som var 40-50 cm höga tror jag med pappa som ledare.

Eftersom jag var ganska ung fick jag inte välja ridskolehäst utan det hade lottats ut till alla nybörjare och jag hade fått Proeba, en envis gammal dam som inte gillade att vara ensam i ridhuset, men pappa var ju med och kunde hålla i.

I alla fall så blev vi invinkade till ridhuset och pappa gick runt med mig i kanske 20 sekunder innan funktionären viftade med startflaggan och jag försökte sparka igång Proeba, men pappa höll imot!

Åter igen försökte jag sparka igång och pappa hindrade mig igen.

Ganska arg så började jag skälla på honom inför alla på läktaren och pappa sa att han väntade på en startsignal, han fattade inte varför flaggan visade offside (Pappa=fotboll)

Efter att vi smågrälat tyst i kanske två minuter fråga till slut min ridlärare via högtalare om något var fel och pappa skrek ut att han väntade på att vi skulle få börja.

Så sa min ridlärare då "varsegod och rid" och vi klarade det felfritt så jag fick en blå/vit rosett.

Men pappa fick inte följa med mig till stallet på många år!

Hahah och det var bara en av mina pinsamma klubbtävlingar, jag är lite av en expert på att skämma ut mig själv, sammanlagt har jag varit med på kanske fem klubbhoppningar genom åren, slutade efter ett tag för att det alltid hände något som fick mig att skämmas, fast numera så skrattar jag ganska gott åt det hela xD

  //Annie

1. Senskydd Jump off Equi-Guard®

Hööks

189 kr

2. Senskydd Claridge House®

Hööks

399 kr

3. Protection Boots de Luxe - Horse Guard

Lyckås Ridsport

299 kr

Gillar verkligen Claridge House® men i svart, ska försöka införskaffa något liknande när pållen kommer. Är det någon som har läderbenskydd? Vad tycker du om det?

//Annie